Om jag inte varit på besök hos min bror skulle jag utforska den här länken. Nu får jag istället mysa och rysa åt idén och tänka hur sjukt det måste vara.
Jag lyssnar på Birro i Allvarligt Talat i P1. Han gör inte bort sig lika mycket som jag trodde han skulle. Men det kanske underlättar att Bob Hanson mjukat upp terrängen lite. Hur P1 kan förstöra förra sommarens (förra seklets?) bästa programidé genom att minimera vår, folkets, tillgång till oraklet Kristina Lugn* är för mig ofattbart.
Birro pratar om ondska. Han pratar om Fritzl. Han tar ett eget grepp. Han berättar om hur han gått in i sitt arbetsrum** och tänkt på Fritzls dotter tills det gav honom träningsvärk. Tänkt och tänkt, tänker jag mig. Men han tar inte Fritzls namn i sin mun, vill inte veta av namnet. Det vore att göra det för enkelt.
Vad vi får tips och råd om av Birro är någon form av perverterad KBT. Namnge för all del inte det du är rädd för. Skrämmer spindlar dig så ska du inte, absolut inte, möta din rädsla. Erkänn den inte! Låtsas! Birro blir lite som the Janitor i Scrubs, som ger rådet att inte visa sina känslor – spara istället hatet i ditt bröst. Det blir som ett vackert ljus, ett barn. Låt det växa.
—
* Tänk er henne som (KL) här…
** I Norrköping, han har ju vänt bästkusten ryggen och ser inte tillbaka.
