(MK): Fredagslistan vecka 9 – lalala la

Flera har hört av sig med synpunkter och förslag och visst finns det vissa slagsidor. En betydande sådan är denna: av 46 fina bitar hittills i det här årets omgång är majoriteten att räkna som ”depp”, mycket ”annat” och bara en handfull kan kallas ”trall”. Det ska vi ändra på nu!

Här kommer 10 trallvänliga stycken – de flesta innehåller dessutom textraden ”lalala”!

Vi tar dem i tur och ordning:

Fredagslistan vecka 9 – lala la

Siouxsie and the Banshees (tucker du hennes namn är svårt att uttala så är det ingen som tittar snett på dig om du säger ”Sussie” – tvärtom!) ger oss en av de mest distinkta och kända lalala:erna i musikhistorien. ”Spring inte med saxen!” brukar man ju säga till barn på dagis, men den här är faktiskt att leka med.

Dylans The Man In Me inleds med ett lite slappare lalalalalala la la etc men ligger mig ändå väldigt varmt om hjärtat. För genusrepresentationen tänkte jag ett tag byta ut den mot Shania Twains The Woman In Me (som jag trodde var en fiffig hyllning eller cover) men det ÄR helt enkelt inte en riktigt lika bra låt.

Sen, och detta är jag ju nöjd med såklart, kommer en låt som lalala-listor runtom i världen inte är överens om. Som titeln säger så sjunger de faktiskt Lai-le-lai och det är ju inte lalala – MEN. Ja. Det är Lalla Hansson som sjunger, vad sa ni nu då?

Därefter tar hela Sveriges Towa Carson vid: Allala har glömt.

Efter hela Svergies Towa Carson så kommer hela världens Vaya Con Dios och här sträcker vi lite på temat (igen). När det kommer till lallande så är ju inte nynnande långt borta tänker jag, och Nah Neh Nah tillhör ju den yppersta eliten av nynn.

I Tears For Fears Head Over Heals lallas det vill jag lova, ge det lite tid bara. Två lallare verkar de varit också, bildgoogla gärna. Det är en hel del lusekoftor och vackert permanentat svall som dyker upp.

Precis som Towa tutade i oss för några nummer sen så kan det inte bara vara glädje, fast det är lall, det berättar bland annat Cohen för oss i Dance me to the end of love. Det är livet, det är både upp och ner, vill jag viska.

Ja, och muntrare blir det ju faktiskt inte egentligen när ett fantastiskt la-band kliver fram och sjunger om gängets ledargestalt. Jag inser nu att en sån riktig vitamin- och glädjekick har jag nog inte satt samman.

Nästa muntergök är nämligen den särdeles eminenta Kjell Höglund, som sjunger om utopien Shangri-la. Vi ryser lite och får en politisk filosofihistorisk genomgång på köpet värdig Gunnar Falkemark.

Slutligen det svalaste av det coola – Grace Jones ger oss vad som med nöd och näppe passar i temat men som är självskrivet nästan varje given fredag: La Vie En Rose.

För den som vill ha ännu mer slapphet i den låten kan jag rekommendera, utanför listan, Iggy Pops version. Så är cirkeln sluten också om man tänker att den inleddes med The Passenger. Var nu en cirkel börjar.

Nästa vecka blir det nya bud i Mellerud (det sägs dock att ännu värre var det i Gällivare).

/Martin

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(GK): Nostalgi-bomb

Lämna en kommentar

Filed under (GK)

(MK): Fredagslistan vecka 8 – en annan grisfest

Det är kanske inte så glest mellan påminnelserna om att allt inte är Kay Pollakskt ljust och glädjevalt. Det sminkas och fuktas gris, fuskas med siffror i vård och skola, hästar blir till kor, polisen gör id-kontroller på personer med ”utländskt utseende” och EU kritiserar Sveriges anställningsformer – för att ta några ickevärmande exempel ut lokalt och nationellt nyhetsflöde bara denna vecka. ”Skitliv” enligt titeln på Victoria Bernhardtz bok (om den otrygga arbetsmarknaden för unga) från förra året. ”Life is a pigsty” sjunger Moz på Ringleader of the Tormentors från 2006 (titeln skulle kunna höra till en osläppt Harry Potterbok också). Liknelsen är ju inte ny, George Orwell gjorde den ju också, och The Kinks längtar tillbaka till livet landet där allt inte är så hjärtlöst.
 
Jag tror inte att man bara ska vifta bort skiten. En del väljer att köra den i fläkten men jag tror man kan behöva närstudera lite. Och det görs. Ofta bra. I artikelform – Maceij Zaremba senast i DN nu tex – och när vi hör Leonard Cohen growla fram ”give me crack and anal sex, that’s an order” är vi också där och petar tycker jag. Som en vuxen variant av hyenorna i Lejonkungen som säger ”Mufasa!” och skrattryser.
 
Veckans fredagslista är kort och på det lösa temat grisfest. Och Lasse Åberg är långt borta (han har ryggskott meddelade han på Grammisgalan. Ofötjänt enligt egen utsago).
 

Morrissey – Life Is A Pigsty

Pugh Rogefeldt – Hog Farm

Black Sabbath – War Pigs

Bob Dylan – Maggie’s Farm

Mattias Alkberg BD – Matti Apornas Son

The Kinks – Animal Farm

Leonard Cohen – The Future

Hawkwind – Hog Farm

 

Snart ljusnar det, trevlig helg!

/Martin

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(MK): Ser i syne

(MK): Ser i syne

När jag inte ålslappar och åldashar (om du kollar på förra inlägget i mobilen gör du det lätt genom att BARA dra från höger till vänster) spelar jag mycket Mario nu. Så mycket att liljorna hemma börjar se lite farliga ut.

Lämna en kommentar

2013/02/20 · 19:53

(MK): När internet levererar – ålhurring!

NU fattar de, det är precis detta Internet ska användas till:

http://eelslap.com/

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

(GK): Den nya RYMDBLUFFEN

Häromdagen tittade jag på Panorama-bilder från Curiosity. Så där som man gärna gör.
Men då upptäckte jag något skumt. Så skumt att det BEVISAR att hela resan och projektet inte är något annat än en stor bluff – liknande månbluffen från 1969.

Skärmavbild 2013-02-12 kl. 10.41.53

Ser ni det?
Inte?

Kolla här:
Skärmavbild 2013-02-12 kl. 10.43.32 (kopia)

En styrspak! På den obemannade farkosten – som åker på den obemannade planeten. BEVIS!

Lämna en kommentar

Filed under (GK)

(MK): Förvåningen!

VEM hade trott detta!?

20130218-113256.jpg

1 kommentar

Filed under (MK)