Tag Archives: Your Choir

(MK): Universum harmoniserar

20130313-075206.jpg

Jag är, som Hans Rosling brukar säga, mesmerized, över det här med att höjden på iPhone 4/s och vilken sida som helst på en post it är IDENTISKA. Vad betyder det? Vad beror det på?

Nyheterna berättar att fosskarna upptäckt trippelkvasar.

Sen hittar jag det här lilla geniet i snön. Bitarna börjar falla på plats.

20130314-085816.jpg

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(MK): Fredagslistan vecka 10 – vad hände hen?

Många med mig är nog lite trötta på Filip & Fredriks podcast vid det här laget. Men sak som jag alltid gillar när de gör är dock när de nämner en person, säg Sören Gyll, och den andre genast exalterat får ur sig ”vad har vi på Sören Gyll?!”. De rotar inte djupt i sina arkiv sen, de kollar väl helt enkelt på Wikipedia.
 
Denna fredagslista skulle lika gärna kunna heta ”vad har vi på…” men nu föll det sig så att jag tyckte det blev vitsigt så här. 
 
Saker och ting är kanske inte nytt för er – men förhoppningsvis roande. Jag ska också försöka hålla en sk röd tråd och inte spåra ur för mycket.
 
Vi börjar där livet börjar – The Circle Of Life. I den svenska versionen av Lejonkungen görs den unga Nalas röst av Mariam Wallentin. Mariam har de senaste åren gjort musik tillsammans med sin man i hyllade Wildbirds & Pencedrums. I år kom soloalbumet Blood Donation och det är jättebra. 
 
Jag får ofta frågan: Vem är det som viskar ”I can not contain myself … touch* me” osv i början av Michael Jacksons In The Closet? Det är ju prinsessan Stephanie av Monaco! Hon är med i hela låten, och även i videon. Dangerous kom 1991 och samma år släppte Stephanie det självbetitlade albumet Stephanie. Låten One Love to Give på den här listan kommer från hennes debutalbum Besoin/Live your life från 1986. Egentligen borde det vara så här alltså: Vad hände sen? Jo hon spelade in låt och video med MJ och sen fick hon (enligt Wikipedia) barn med sin livvakt som heter Gottlieb.
 
1986 föddes en av mina bröder, Besoin kom ut och Isabella Rosselini var med i David Lynch Blue Velvet. Stephanie och Isabella är också ingift släkt förresten. Vad hände sen? Jo ska man dra det kort så var Isabella med i lite olika filmer, sjöng en duett med Stuart Staples i Tindersticks (den är jättebra! Halt fantastisk faktiskt) och gör numera ett nästan lika skumt youtubeprojekt som R Kelly (återknyter här dessutom till garderobstemat!! Har du inte sett Trapped in the closet så har du här ett par glädjestunder framför dig. Kanske tillsammans med ett par ”händer det här verkligen?”). Nu vet jag inte om det var R Kelly som inspirerade Isabella Rosselini – det troliga är nog snarare att det är hennes engagemang för djur och natur som skiner igenom i hennes ”Green porno”-serie (stort tipstack, Kristina!). Men helt kort. Isabella Rosselini gör infotainment om olika djur och deras sexliv och det är helt fantastiskt (en liten varning för explicit språk dock)!
Exempel: 
Ni kanske undrar vad som hände med Jordy, som sjöng Dur Dur D’Etre Bébé? Det är faktiskt inte det minsta spännande.
 
 
Trevlig helg!
 
/Martin
 
 
*Även om det kanske låter mer som ”Dutch me”

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(MK): Werkin’ girl

Vi är väl alla begeistrade över/i Angel Haze?

Hon verkar ha fullt upp. Om man bara listar allt hon styr över i werkin’ girls och New york blir det denna digra lista:

20130302-005039.jpg

I sommar kommer hon run gbg och wow.

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(MK): Fredagslistan vecka 9 – lalala la

Flera har hört av sig med synpunkter och förslag och visst finns det vissa slagsidor. En betydande sådan är denna: av 46 fina bitar hittills i det här årets omgång är majoriteten att räkna som ”depp”, mycket ”annat” och bara en handfull kan kallas ”trall”. Det ska vi ändra på nu!

Här kommer 10 trallvänliga stycken – de flesta innehåller dessutom textraden ”lalala”!

Vi tar dem i tur och ordning:

Fredagslistan vecka 9 – lala la

Siouxsie and the Banshees (tucker du hennes namn är svårt att uttala så är det ingen som tittar snett på dig om du säger ”Sussie” – tvärtom!) ger oss en av de mest distinkta och kända lalala:erna i musikhistorien. ”Spring inte med saxen!” brukar man ju säga till barn på dagis, men den här är faktiskt att leka med.

Dylans The Man In Me inleds med ett lite slappare lalalalalala la la etc men ligger mig ändå väldigt varmt om hjärtat. För genusrepresentationen tänkte jag ett tag byta ut den mot Shania Twains The Woman In Me (som jag trodde var en fiffig hyllning eller cover) men det ÄR helt enkelt inte en riktigt lika bra låt.

Sen, och detta är jag ju nöjd med såklart, kommer en låt som lalala-listor runtom i världen inte är överens om. Som titeln säger så sjunger de faktiskt Lai-le-lai och det är ju inte lalala – MEN. Ja. Det är Lalla Hansson som sjunger, vad sa ni nu då?

Därefter tar hela Sveriges Towa Carson vid: Allala har glömt.

Efter hela Svergies Towa Carson så kommer hela världens Vaya Con Dios och här sträcker vi lite på temat (igen). När det kommer till lallande så är ju inte nynnande långt borta tänker jag, och Nah Neh Nah tillhör ju den yppersta eliten av nynn.

I Tears For Fears Head Over Heals lallas det vill jag lova, ge det lite tid bara. Två lallare verkar de varit också, bildgoogla gärna. Det är en hel del lusekoftor och vackert permanentat svall som dyker upp.

Precis som Towa tutade i oss för några nummer sen så kan det inte bara vara glädje, fast det är lall, det berättar bland annat Cohen för oss i Dance me to the end of love. Det är livet, det är både upp och ner, vill jag viska.

Ja, och muntrare blir det ju faktiskt inte egentligen när ett fantastiskt la-band kliver fram och sjunger om gängets ledargestalt. Jag inser nu att en sån riktig vitamin- och glädjekick har jag nog inte satt samman.

Nästa muntergök är nämligen den särdeles eminenta Kjell Höglund, som sjunger om utopien Shangri-la. Vi ryser lite och får en politisk filosofihistorisk genomgång på köpet värdig Gunnar Falkemark.

Slutligen det svalaste av det coola – Grace Jones ger oss vad som med nöd och näppe passar i temat men som är självskrivet nästan varje given fredag: La Vie En Rose.

För den som vill ha ännu mer slapphet i den låten kan jag rekommendera, utanför listan, Iggy Pops version. Så är cirkeln sluten också om man tänker att den inleddes med The Passenger. Var nu en cirkel börjar.

Nästa vecka blir det nya bud i Mellerud (det sägs dock att ännu värre var det i Gällivare).

/Martin

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(MK): Fredagslistan vecka 8 – en annan grisfest

Det är kanske inte så glest mellan påminnelserna om att allt inte är Kay Pollakskt ljust och glädjevalt. Det sminkas och fuktas gris, fuskas med siffror i vård och skola, hästar blir till kor, polisen gör id-kontroller på personer med ”utländskt utseende” och EU kritiserar Sveriges anställningsformer – för att ta några ickevärmande exempel ut lokalt och nationellt nyhetsflöde bara denna vecka. ”Skitliv” enligt titeln på Victoria Bernhardtz bok (om den otrygga arbetsmarknaden för unga) från förra året. ”Life is a pigsty” sjunger Moz på Ringleader of the Tormentors från 2006 (titeln skulle kunna höra till en osläppt Harry Potterbok också). Liknelsen är ju inte ny, George Orwell gjorde den ju också, och The Kinks längtar tillbaka till livet landet där allt inte är så hjärtlöst.
 
Jag tror inte att man bara ska vifta bort skiten. En del väljer att köra den i fläkten men jag tror man kan behöva närstudera lite. Och det görs. Ofta bra. I artikelform – Maceij Zaremba senast i DN nu tex – och när vi hör Leonard Cohen growla fram ”give me crack and anal sex, that’s an order” är vi också där och petar tycker jag. Som en vuxen variant av hyenorna i Lejonkungen som säger ”Mufasa!” och skrattryser.
 
Veckans fredagslista är kort och på det lösa temat grisfest. Och Lasse Åberg är långt borta (han har ryggskott meddelade han på Grammisgalan. Ofötjänt enligt egen utsago).
 

Morrissey – Life Is A Pigsty

Pugh Rogefeldt – Hog Farm

Black Sabbath – War Pigs

Bob Dylan – Maggie’s Farm

Mattias Alkberg BD – Matti Apornas Son

The Kinks – Animal Farm

Leonard Cohen – The Future

Hawkwind – Hog Farm

 

Snart ljusnar det, trevlig helg!

/Martin

Lämna en kommentar

Filed under (MK)

(MK): När internet levererar – ålhurring!

NU fattar de, det är precis detta Internet ska användas till:

http://eelslap.com/

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

(MK): Fredagswestwinglistan

Medan (DL) bevakar Mellon och (GK) hänger med Malou von Siwers får jag väl ägna mig åt kulturen.
Idag är fredagslistan sen, enkel och nostalgisk. Om det nu kan räknas som nostalgiskt att se tillbaka på en TV-serie man sett och återsett. Det måste det väl göra, vi är väl bara människor? Likväl är vi väl människor och inte djur (eller: är vi människor eller fläskfilé? för att återknyta till Lena Nyman i tidigare lista)!?
Att njuta av Aaron Sorkin är en av de saker som forskningen är ense om på allvar särskiljer oss från djuren. Här kommer en räcka välkända bitar som får ett extra lager god vällagrad ost lagt på sig av att de fyllt en större eller mindre roll i en av världens bästa TV-serier.
Yo-Yo Ma – Unaccompanied Cello Suite No. 1 in G Major, BWV 1007/Prélude – Yo-Yo Ma framför själv detta i avsnittet Nöel och ger Josh flashbacks av hemskheter. Värld och fiktion vävs samman när Yo-Yo Ma spelar på Obamas första installationstal, precis som det finns och har påpekats i oändlighet många likheter mellan Santos och Obamas första kampanj. Var Santoskampanjen helt enkelt en testballong inför Obama? Bäst att kolla ännu en vända för att utvärdera. Och visst är det en av världens vackraste stycken musik?

Blind Willie Johnson – Dark Was The Night – Cold Was The Ground – en fantastisk bit och en fantastisk historia, bäst berättad av Josh i avsnittet The Warfare of Genghis Khaan (2,5 min). Okay. That got me.

Dire Straits – Brothers In Arms – Fredagslåtarnas fredagslåt spelas i West Wing när President Bartlet lämnar Vita Huset för att gå till presskonferensen i avsnittet Two Cathedrals. Givetvis synkar ovädret med det i introt.

Buffalo Springfield – For What It’s Worth – spelas i det kronologibrytande temaavsnittet som inledde säsong tre: Isaac and Ismael. Avsnittet skrevs som en reaktion på elfte september och sändes som ett föravsnitt till säsongen redan 3 oktober 2011. För att vara skrivet och inspelat på nolltid inom tre veckor efter Twin Towers är det otroligt balanserat och genomtänkt.

Don Henley – New York Minute – Somebody’s going to the emergency, somebody’s going to jail sjunger Don Henley i denna låt som gav namn åt ett avsnitt och kanske är den enda som behöver seriens draghjälp för att vara riktigt bra – men riktigt bra är det. Avsnittet i alla fall.

Creedence Clearwater Revival – Bad Moon Rising – låten spelas mig veterligen inte i serien, men den fick ge namn åt ett bra avsnitt och det är just på detta sätt alla vill sluta sitt fredagslistelyssnande.

Tack och förlåt!

 

Du vet väl att du kan lyssna på gamla fredagslistor här?

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized