(DL): Double or nothing

Varför bara jobba två månader på en månad när du också kan jobba två dagar på samma dag? Efter avslutat pass i går körde jag vidare med Idol.
En riktig skön fredag med andra ord. Förhoppningsvis får jag en illustrativ bild från fotograf-Olle att plutta in här nedan.
…
Grattis till Gustav, eller Snygg-Gustav. Stäng inte av telefonen, EMD kan ringa när som helst.

(GK): Snyggast på TV4

Ni som känner mig vet att jag är ganska blygsam.
Ni som känner mig nära vet bättre än så.

Mitt gästspel på TV4:s personalfest slutade med att jag blev kallad ”snyggast på TV4″.

Med de orden i tankarna går jag nu och lägger mig för välbehövlig sömn.

(DL): Beyonce på EMA

Storslam för Beyonce på EMA i går. Rättvist.

(MK): Ghost rider

(DL): Besked, namnge husdjuret och vita lögner

Det var en händelserik dag i går. Och jag beskriver den bara rakt upp, och ner. 
I Solna fick jag reda på att min kropp inte duger till någon som helst fysisk aktivitet som innefattar benen. För att lösa detta ska jag få ett nytt korsband. De ska tydligen bygga det av mina egna senor också. Lite snålt, kan jag tycka.
Efter Solna hamnade jag på Name the pets releasefest på Spy bar. Hon gör det bra, men det är inte bra, som Micke sammanfattade det. Vi flydde till Kåken och testade vakternas kompetens genom att uppge olika åldrar. Vakten kollade bådas legitimation, och båda kom in. Vi är födda samma år.
Där inne spelade White Lies plattor. Bland annat en dålig remix av sin egen Farewell to the fairground.
Filip Hammar var där. Han visste inte vilka White Lies var. Eller varför han var där för första gången.

(DL): Sexism, synd och svin

Det här är en något vinklad version av Kalifornien. Jag tar er här med på en resa genom ett virrvarr av sexism, synd och svin. Genom min undermåliga mobilkameras lins ser ni ytan, pengarna och…glädjen dessa medför. Det är mycket brus och mörker. Precis som det ska vara.
När jag var där, bakom mobilen, kändes inget konstigt.
Nu känns allt konstigt. Men jag vill ändå tillbaka. Varje dag.

(MK): Open all night

Om att då och då tappa tron på människan men oftast få tillbaka den igen. Inte sällan för att man har en vän som skickar en fina bilder och saker som visar att det finns bra. Det finns bra därute.

Jag såg en man vid en hund som låg som död vid vägkanten, ner mot diket. Han tittade på hunden, lite förvirrat, och petade på den med en pinne. Hans bildörr stod på vid gavel på E31:an. Som om om han stod där länge nog så skulle hunden resa sig och springa igen.

Det var fint, tycker jag, det var fint. Man måste hitta ljuspunkterna i vardagen, liksom. Tro på människan igen.

Säg att Marie Louise älskade John, rått och ärligt. Hon säger: Älskling, jag ska jobba för dig, varje dag och jag delar allt med dig. En dag så reste han sig och gick och sedan dess väntar hon vid landsvägen på att han ska komma tillbaka.

Det var fint, tycker jag, det var fint. Man måste hitta ljuspunkterna i vardagen, liksom. Tro på människan igen.

(DL): Carola och Hank von Helvete

Det bloggas friskt här nu. Eller inte alls. Men jag har i alla fall en dålig ursäkt. När nyheten slog ner om att Carola ska göra en duett med Hank von Helvete från Turbonegro blev jag nämligen helt förvirrad, yr och matt.
Silent night med Carola känns, inte alls.
Silent night med Carola och Hank känns som allt annat än stilla.

(DL): Christopher Walken – Pokerface

(DL): Halloween – Hello wine!

Ja, mer än så var det inte. Bara en jävligt fyndig grej här ovan.